.

Typiskt RoyanBoyan, som Lilli så vackert uttrycker, så håller jag inte de seriösa löftena. Jag skriver på bloggen igen. Felix pushar på som fan, vad gör man för att inte göra honom besviken ;(?

Idag har det varit både soligt och molnigt. Med min tur så har solen gömt sig bakom molnen varenda jaevla gång jag gått ut, jag som vill bli lite brun innan Syrien så jag slipper tänka på eländet där borta.
Aja, jag har varit på gymmet med Hampus, en kille, 17, i Felix' klass. Ahh *satisfaction*, we were pumping iron HARDCORE. Alla som gymmat med mig vet att mitt bröst och tricepspass är bland det värsta som finns. Det känns som om man inte kan andas, att man håller på att dö redan de första fem minuterna, och bara tanken att detta fortsätter i en timma, ja, den ingjuter skräck och fasa i huvudet på en.
Dagarna därpå brukar kännetecknas av grov smärta vid berörning, invaliditet när det gäller vissa rörelser och andra symptomer som verkligen offentliggör mesen inom en själv.
Menmen, alltid träning - oavsett.
Jag är äntligen klar med jordnötssmörsdieten. Det gick ut på att endast käka jordnötssmör, inget annat. Det var så jävla vidrigt att jag var tvungen att tvinga någon annan att försöka med dieten när jag var klar. Offret = min morbror. Jag pratade varmt om dieten i runt 2-3 timmar tills han verkligen var villig att försöka. Hur gick det? Jo, han skickade mig sms efter en halvtimme (han började med dieten imorse) med dieten och sa att skiten var oätlig, hahaha. Tänk er mig som stod ut i två veckor ;) , fast jag tackar för resultaten - absen syns utan att jag spänner mig, WOHO.

Jag är asglad idag. Jag lyckades få med farsan på en promenad, nästa steg är att få honom att orka gymma med mig. Vi gick till Björkhaga och tillbaks, 8 km kanske? Farsan berättade en massa roligheter, men det roligaste på promenaden var när vi gick längs ett staket och en hund plötsligt hoppade fram och började skäll. Både jag och farsan hoppade til, skrek senare och sprang för livet. You can only imagine ..
När man ändå skriver om farsan.. igår fick jag plötsligt lust att köra bil, så jag drar ut med farsan. Roligaste körningen någonsin kan man säga.
Första timmen var det, som min farsa sa, "dags att lära sig köra som en riktig dåre". Guess who's gonna own the streets in a couple of months? Nu är jag mentalt och fysiskt beredd för gatorna - och för polisbilarna också för den delen, och jag längtar tills jag fyller arton.
Sen så sa farsan: "okej Roy, dags att köra utan att kolla, du måste bli bra på det."
Roy: "Wtf?"
Kamal: "Blunda nu. Var inte rädd jag har koll på dig och på vägen."
Så jag blundar och kör, haha, jag blundar i typ tio sekunder och sen var jag tvungen att ta en liten titt iallafall innan jag blundade igen.
Kamal: "okej Roy, bli inte rädd nu, men det kommer en lastbil."
Ja, man vet ju hur freaked out man blir när en lastbil kör bredvid -.- han borde inte ha sagt något.
Men det var trots allt en lärorik lektion, Thanks pa' :]

Jag blir alltid peppad av andra till att bli en personlig tränare. Jag brukar alltid dra med mig någon freshmeat till gymmet för att hjälpa, för att instruera, för att biffa till. Jag tänkte köra hårt igen, fast den här gången med en av det motsatta könet - Lisa is the lucky one. Hon har bett mig göra om henne till en bodybuilder. Så hon lär vara med mig fyra-fem dagar i veckan, men hon klagar väl inte? :)

LISA OM FEM ÅR MED MIN HJÄLP ---v


Dags för proteinshake, shulululu..
Roy ~